#¤%

Jag vet inte vart jag kommer ifrån, jag vet inte vart jag skall. Stannar upp och ser en solnedgång. Han som var så vacker i ett hav. Jag tar dagen som den kommer, låter ödet ta mig dit de vill. Har aldrig någonsin känt någon ånger. För jag gör vad jag vill. Jag lägger mig ner och försöker komma bort. Vad det är som gör att himlen, himlen är blå. Ingen människa är evig i den kropp man lever i. Men när jag ser höstens färger, skapar lugn och harmoni. Då undrar jag om någon, om någon vet att vi alla är en del av en evighet. Om gud finns så finns rädslan när man gråter när det regnar på mig, om gud finns så tänds alla stjärnorna på himlen för mig.



- osv.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback