Hej världen

Underbart och härligt att gråta ut ibland, men inte framför människor. Det är ju pinsamt, eller inte pinsamt kan man ju inte säga men ja, ni förstår mig. Men när man väl börjar gråta lite smått sen när en frågar "varför gråter du, är det något som hänt eller gråter du?"  Då blir man bara super känslig och börjar gråta ännu mer. Så fruktansvärt jobbigt. Vart hos astma läkaren idag, gått där många år nu! Blir ju för FAN aldrig bättre. Blir så ledsen, liksom varför änns gå dit? När det aldrig blir bättre och det kommer det aldrig att bli heller. Utav sånt blir man också ledsen. Jag måste säga att jag är världens känsligaste människa, det är jobbigt tro mig! Jag vill verkligen inte. Men det får man la leva med eller så försvinner det genom åren hoppas jag.

Nu längtar jag faktikst tills jag skall åka upp till Örebro! snart snart snart.

Han är söt.