Känslorna man gav.

Står nu ensam kvar så många minnen utav dig.
Känslorna man gav, kärleken är kvar.
Min första kärlek som jag minns när jag var fjorton år.
Det finns många fina stunder då jag saknar.
Så många gånger jag har blivit sviken och besviken.
Efter kärleken så blev allt till ett helvete.
Den finaste känslan vi har är ju kärleken.
Otrohet, känslora började ljuga.
Alla killar och tjejer har börjat få den.
Saknar att sakna, saknar att älska.
Så nu står man fan ensam kvar. Och massa minnen.
Jag sluter mina ögon och försöker glömma tiden med dig.
Men det är inte så jävla lätt. Det svider så förjävligt inom mig.
Väntan på att du kommer tillbaks.
Vem skulle jag varit idag? Om inte du fanns där för mig.
Titta på mig nu, jag finns fanimig inte kvar.
Som sagt det var längesen, men det
sitter kvar.
Alla minnen med dig, dom sitter kvar.
Allting utan svar. Mörka dagar, behöver dom ljusa dagarna.
But when?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback